Inlägg

2018-08-26

En svartgrön kritik av marxism?

I otaliga vänster- och anarkistiska demonstrationer har jag tillsammans med andra skanderat: ”a-anti-antikapitalista”. Men centrala delar av vänstern har inte alls har varit antikapitalistisk. Kapitalismen betraktas i mainstream-marxism dialektiskt (tes-antites-syntes), och därmed som ett nödvändigt steg mot det socialistiska samhället. Roughly kan en enligt det här synsättet säga att kapitalismen gett upphov till industrialism, som speedar på produktivkrafternas utveckling (teknologi m.m.). Detta stärker människans möjligheter att övervinna påstådda naturliga begränsningar, och hjälper henne att härska över och kontrollera naturen till sin egen fördel.

Den här synen på utveckling är säkert också en delförklaring till de statssocialistiska samhällenas mycket omfattande miljöförstöring, och till vänsterns ibland nedlåtande syn på ”primitiva” (för- och utomindustriella) produktionssätt och samhällen. Kanske har den också bidragit till vänsterns många gånger otillräckliga förmåga att kritisera koloniala strukturer som sådana.

Den brittiske samhällsvetaren och ekosocialisten Ted Benton skriver:

För det andra hade Marx och Engels när allt kommer omkring, trots deras kritik mot systemet och deras analys av dess övergående natur, en ´optimistisk´ syn på kapitalismens historiska roll genom att den skulle skapa förutsättningar för människans frigörelse i framtiden. […] Betoningen av de transformativa krafterna i industrikapitalismens arbetsprocesser, är följaktligen ett inneboende element i Marx helhetssyn på den historiska processen.

Vi behöver en anti-kapitalism som visar hur kapitalismen lämnad åt sig själv till sist äter upp även den ekologiska basen för sin egen existens. Men vi behöver också, tror jag, en kritik av industrialismen som sådan. Realindustrialismen bygger dels på ett kraftigt överutnyttjande av förnyelsebara ”resurser” (t.ex. skogar, fiskebestånd, odlingsmark), och dels på ett omfattande bruk av icke förnyelsebara ämnen, exempelvis fossila bränslen och mineraler. Detta överutnyttjande lämnar dessutom ifrån sig en helvetesflod av destruktiva restprodukter. Tanken är väl att detta ska ändras genom planering, reglering och/eller innovation, men förhoppningen om att miljöförstöring och klimatförändring skulle gå att möta med ny teknik är just en dröm, en förhoppning, kanske rentav en utopi. För det är ju inte så de materiella förhållandena i den värld där djur och människor lever med sina kroppar ser ut, åtminstone inte än så länge. Realindustrialismen är intimt förknippad med hierarkiska ordningar, både människans härskande över miljön och de icke-mänskliga djuren, och institutioner som lönearbete och polismakt. Bevisbördan borde därför ligga på de som tror att det är möjligt med en grön industrialism och är beredda att satsa hela vår framtid på det kortet.

Det här betyder så klart inte att Marx eller marxism är oanvändbar i analysen av kapitalismen eller ens i ekologiskt tänkande. Det framgår av Marx analys att utsugningen av arbetare också hänger ihop med utsugningen av jorden och miljön, och att kapitalismen är ekologiskt ohållbar. Eko-socialister av idag använder därför delar av den marxistiska analysen, och problematiserar andra.

Inte heller betyder detta att jag vill slå ett slag för anarko-primitivism, även om jag tycker att delar av anarko-primitivistiskt och civilisationskritiskt tänkande är användbart. Det finns ingen väg tillbaka till ett förciviliserat samlar-(jägar)-samhälle med några få miljoner människor; civilisationerna, och inte minst den globala, industriella, kapitalistiska civilisationen, har förändrat livsvillkoren på jorden för gott. Dessutom finns det delar av den industriella apparaten som vi antingen vill (sjukhusen?) eller måste (kärnkraften?) ta ansvar för under överskådlig tid.

Det här är förstås inte avsett som ett ord mot traditionell klasskamp. Det är bra att arbetare organiserar sig för att ta över (många av) produktionsmedlen, däribland infrastrukturen, men det måste inte nödvändigtvis ske med en konservativt bevarande avsikt. Om vi efterlyser en mörkgrön, djupekologisk omställning, då finns det också mycket i det industriella systemet vi behöver förstöra, eller ta över bara i avsikt att avskaffa. Vi bör inte odla en religiös tro vare sig till Utvecklingen eller till ett (a)historiskt Paradis. Något nytt behöver ta över efter dagens industrialism. Om det kommer hända, och om det kommer vara något bättre eller ännu värre är en öppen fråga.

Citatet av Benton finns i essän ”Marxism och naturliga gränser: En ekologisk kritik och rekonstruktion”, som finns i den mycket läsvärda antologin Ekomarxism : Grundtexter (Tankekraft, red. Rikard Warlenius).

Läs också Svartkatts inlägg “När världen står i brand“.

anarkism.info

Länk: https://anarkism.info/2018/08/24/en-svartgron-kritik-av-marxism/

Kommentarer

"mainstream-marxism dialektiskt (tes-antites-syntes)"

Fast nej, det är bokstavligen vad Marx refererade till som att "prata grekiska" i Filosofins Elände.





asdfgh

Du går från klarhet till klarhet Svartkatt. Jag tar mig friheten att återpublicera din text på Konst & Politik och hoppas du inte har något emot det.

Staffan / Konst & Politik

Jag förstår inte riktigt hur det här är en kritik av marxismen som sådan. Det du säger sägs ju av en massa marxister.

Hob med kniv

vill bara nyansera anti-civ-begreppet lite. anarko-primitivism (ap) kan sägas vara en strömning inom det vidare begreppet anti-civilisation. det finns några andra strömningar inom anti-civ - deep green resistance och eko-extremism, samtidigt som det även finns anti-civ i sig. jag tror att nihilismen delvis räknas in i anti-civ-begreppet men jag kan på tok för lite om det. deep ecology har anti-civ-tendenser men det är oxå något jag kan för lite om.

Det stämmer att ap vill gå tillbaks till ett förciviliserat samhälle - oftast ett som liknar jägar-samlar-samhällen. dock finns delvis en insikt i att det inte är så många människor som kommer kunna göra denna omställning. det tar många års praktiskt levende att bli självförsörjande året runt i vildheten - speciellt med tanke på att en troligtvis behöver ta sig till de mindre befolkade delarna på vår jord för att lyckas med en sådan omställning och de delarna brukar ha rätt så extrema klimat. och frågan är om vi som är födda i denna kulturlösa helvetescivilisation någonsin kan återvända till ett primitivare tillstånd. även om jag själv nyligen gjort försök att under en begränsad tid leva primitivt känner jag mig som ett väldigt litet hot mot civilisationen där ute i vildheten. och grunden i anti-civ är ju ändå viljan att riva skiten.

eko-extremisterna (ee) ser sig som anti-civ men det är en del som tyvärr övergett anarkismen på vägen (its är väl de mest kända). ee menar att oavsett vad eller vem de attackerar så är de/dem en del av civilisationen. medan ap och anti-civ försöker undvika våld mot människor har eko-extremister inga problem med att döda människor i sina attacker. ee tar sin inspiration från de amerikanska ursprungsfolkens blodfyllda motstånd mot de inkräktande europeiska kolonisatörerna. ee menar att de fortsätter denna tradition av blodigt motstånd. det finns en hel del kritiker som menar att ee är eko-fascister, men jag citerar aragorn! här - en av grunderna i fascismen är ju en stark nationalstat och det rimmar rätt illa med någon som vill avskaffa civilisationen. själv ser jag ee som en frisk fläkt i en värld full av moralpanik. nere i europa finns känslan av "making anarchy a threat again" och ee förkroppsligar denna aspiration. anarkister under 1800- och tidigt 1900-tal hade inga problem med att döda folk. jag kan dock önska att ee riktar dödandet mot de som verkligen förtjänar det - de som sitter högst upp i jordförstörarmaskineriet istället för harmlösa människor på gatan eller i skogen.

deep green resistance är ett påhitt av före detta anarkisten derrick jensen tillsammans med lierre keith mm som i grunden liknar en eko-gerillarörelse. de förespråkar en hierarkisk organisering av en underjordisk rörelse vars syfte är att med militära medel störta civilisationen. när det är gjort ska derrik och lierre leda folket mot en ekologiskt hållbar framtid. kanske finns starkare likheter med eko-fascism i denna härva.

de som bara kallar sig anti-civ förespråkar en tillbakagång till något mer naturligt tillstånd utan att gå så långt som ap gör. att återinföra ett kollektivistiskt bondesamhälle med starkare anarkistiska tendenser är kanske en mer rimlig bild (i alla fall min bild). detta samtidigt som staden, staten och industrisamhället rivs. till skillnad från vad de moderna industrimyterna påstår verkar bondesamhället varit synnerligen välmående. det är ju först efter överklassens och industrialisternas införande av privat markägande och deras samtida "landgrabbing" som hunger började hemsöka bönderna. i england användes "enclosures" (privat markägende) och "landgrabbing" som en uttalad strategi för att få arbetare till fabrikerna. det var ingen bonde som frivilligt ville ställa sig i deras helvetesfabriker. men en hungrig bonde gjorde det. gissningsvis användes denna strategi även här i norden.

detta är en sjukt översiktlig genomgång av anti-civ-begreppet och det finns lika många definitioner som det finns personer som ser sig som anti-civ.

vill en fördjupa sig i ap är black and green review en start (john zerzan, kevin tucker, four legged human mm). det finns oxå zerzans podcast anarchy radio och tuckers black and green podcast.

black seed skriver om anti-civ (aragorn!, bellamy fitzpatrik mm). aragorn! driver podcasten the brilliant.

atassa samlar texter från eko-extremister. nyligen har nummer två kommit ut.

annars kan praktverket against his-story, against leviathan skrivet av fredy perlman varmt rekommenderas - en anticivilisatorisk historielektion utan motstycke. tio års research runt hela jordklotet ligger bakom där fredy försökte hitta de mest ursprungliga historiska texterna för att få en så ursprunglig historieskrivning som möjligt. för mig fanns det ett liv före och efter denna boken.

för en vildsint organisering för moder jord
och för ett förstörande av civilisationen

ask

ask

Det är svårt att veta var man ska börja i det här, men på vilket sätt är det här någonting som inte i grund och botten är antisocialistiskt och förespråkande av de facto massmord på majoriteten av alla människor? Det är omöjligt att återgå till feodalismen och bondesamhället utan att miljarder skulle dö. De samhällena var inte välmående och stabila, de plågades av hungersnöd och sjukdomar, missväxt hotade hela generationer, pesten åter andra. Varför skulle vi vilja tillbaka till det?

Hob med kniv

asdfgh > Ja, och Marx hade nog tyckt att ortodox marxism innehöll en hel del grekiska. :)

Staffan > Det är inte jag som skrivit denna text (det är användaren Zomia från anarkism.info bloggen), men tackar ändå för berömmet och vidarebefordrar det! :)

hob med kniv > Det är väl främst ortodox/mainstream marxism som avses här, samt de tendenser i Marx och Engels som inte lyckas införliva en djupare ekologisk kritik i sin samhällsanalys (de var ju inte ensamma om det, det var ju mer elelr mindre normen på den tiden, men samtidigt låg de ju i lä jämfört med folk som, säg, Elysee Reclus) - så givetvis kommer det finnas marxister som håller med, och det är ju bara bra.

Mer generellt, så kan jag sympatisera med en hel del anti-civ tankar framför allt i kritiken av dagens samhälle, även om jag tycker att det är riktigt problematiskt med hänvisningar till "naturliga" tillstånd och med hur effektiv och etiskt rimlig en del av "extremismen" är. Men när det kommer till ren primitivism så har jag ungefär samma tanke om det som hob med kniv...

svartkatt

Kommentera

captcha